Högljudda funderingar bara..inget annat.



En gång frågade jag en vän,
"Vad måste du ge upp för att finna dig själv?"
och han svarade,
Allt som gör dig bekväm."

Du måste inte lämna allt bakom dig för att börja en ny resa.
Men du behöver ibland kliva utanför din komfortzon,
och jag garanterar att ditt liv kommer att förbättras om du bara
testat vattnet lite.

-----------------------------------------------------------------

Står vid den där korsvägen igen. Har trampat upp en fin stig fram till den nu.. jag vet inte i hur många timmar, nätter månader som jag bara har stått still här och stirrat. Försökt se vart vägarna leder. Vilken är den rätta? Kanske är det så att de inte finns en rätt väg? Kanske är det så att man bara ska våga ta det första steget, sen får slumpen avgöra? Jag undrar om jag har en slant på mej, nä givetvis inte. Konstigt att jag aldrig ser någon passera på korsningen? Det borde ju vara fler än jag som stått inför valet av väg, någon av dom kunde kanske hjälpa och säga hur jag bör göra? Om det nu inte är så att detta är min personliga korsning, hm.. givetvis. Så, då är det bara jag som kan ta det där första steget, mot..ja mot vadå? Glädje, lättnad sorg, ånger, ensamhet? Eller kanske alltihop
Varför vågar jag inte ta det där jävla steget för? Jo för har man lättat på Pandoras ask så går det inte att stänga, då måste allt ut.
Men jag kan inte heller stå kvar här, det kommer ta livet av mej..
Så..ska jag våga lyfta på foten nu?

  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

1 kommentarer:

Pernilla sa...

Öppna asken bara! Vad har du att förlora?
Alla har vi stått/står vi vid en egen korsning. Det är bara att blunda hårt och gå åt nåt håll, ingenting är oföränderligt. Hela livet handlar ju om val och förändring. Live with it ;)

Skicka en kommentar