Once a fighter..

Sitter och kollar på en massa klipp från träningen, åh va jag saknar den!
Saknar spänningen inför att få testa en ny teknik. Adrenalinkicken efter att ha gjort en klockren submission, eller att ha landat en clean spark eller ett perfekt slag. Saknar känslan av att veta om att din motståndare vet att denne ligger jäkligt risigt till ;) Eller kämparglöden som kommer då du vet att du kanske kommer att förlora om du inte skärper dig. Jag saknar musiken som hörs starkt i början men som sakta blir ett avlägset dunkande i bakgrunden ju mer inne i fighten du blir. Jag saknar tränarna som får dej att orka lite till även om du tror att du kommer dö av trötthet och bara vill lägga dig ner och ge upp. Jag saknar lukten och mattan. Att få sätta sig ner med sina träningskompisar efter passet och skratta och skämta. Ha! Jag saknar till och med känslan av att få en riktig jäkla smäll, blåmärkena och träningsvärken!
En av dom bästa känslorna jag vet är att sitta i bilen/på cykeln på väg hem och vara sådär härligt trött efter att ha gett allt på passet, då de ända du orkar göra är att sitta och dumflina!

Jag vill att min rygg ska bli hel igen, eller åtminstone att nervvärken i sidan ska ge sig..den i ryggen kan jag skita i under träningen.
Och när den gör de, då får ni kampsportare där ute hålla er ur vägen om ni inte är redo för en sjuhelvetes fight ;)

---------------------------------------------------------------------------------------

För att kompensera avsaknaden av fighting i mitt liv gick jag idag och köpte UFC Undisputed 2010 till min Xbox! Aaaaah man blir riktigt mordisk! Underbart spel!



GAAAAAAAAAAAAAH :D TRÄNAAA!!

Nu är kl 03:14 måste göra ett nytt försök med sömnen..!