Åter till verkligheten

Tillbaka i Umeå, och tillbaka in i verkligheten..
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, har haft en super shitty week, en sak efter den andra..
Kom hem i onsdags, tidigt, tänkte att idag ska jag bara sova, men de blev inge av, istället spenderade jag hela dagen nästan med bror David på lassa, bruten näsa.. Varför måste man ta till våld, går de inte att snacka med varandra?
Torsdagen börjar med ett besök hos sjukgymnasten..där jag får veta att nervvärken troligen kommet sitta i ett tag " såna här skador kan man dras med länge tyvärr" Kul! Jippi! fanhelvetessatansjävlaskit..
Kommer hem, till mammas hus, bara för att börja munhuggas med mina bröder..kul..
Hittar min lilla katt, Daphne, som ser jättedålig ut, ringer runt till alla veterinärer i Umeå, men dom e antingen på semester eller utan möjlighet att ta emot oss. Får dock tillslut en akuttid på veterinärstationen i vännes..
Kommer dit, och efter många tester, röntgen och lång väntan får jag veta att min lilla katt är allvarligt sjuk, att hon har en kraftig infektion i luftvägarna och måste stanna kvar på stationen..jag får fara hem utan min katt..Usch, jag lyckas hålla mej tills jag kommer ut i bilen, sen tappar jag allt och bara gråter..
skärper till mej lite men hinner inte långt ut på E12 innan jag känner att jag håller på att svimma..hinner precis svänga in på en rastplats innan hela kroppen bara lägger av..
Får svårt att andas, hela kroppen krampar jag är yr och illamående, kan knappt röra mej för att musklerna i armar och ben bara krampar ihop..
Lyckas få tag i mamma och peter på mob, och peter fixar en transport åt mej.

När ambulansen väl kommer fram så mår jag lite bättre men är fortfarande yr och illamående. Dom gör en massa tester och alla värden ser bra ut, så vi bestämmer oss för att inte åka in till lassa, jag sitter och väntar på att yrseln ska gå över. Troligen så var det en reaktion på att jag sovit lite, ätit dåligt under dagen, oro över katten..och massa annan skit som jag inte tänker ta med just nu..

Lyckas iaf ta mej hem tillslut, men mår skit kasst hela kvällen, kräks och är snurrig..
Får sen veta av mamma att Daphne måste stanna kvar ännu längre på stationen..usch

Missade åxå en toppen kväll med mina vänner, vi skulle till trästock och festa loss..men de blev inge av..känns så otroligt bittert..

Varför är det alltid så att när jag bestämt mej, nu är det min tid, då händer alltid något och mina föresatser inte blir av..jag är inte modig nog för detta?
hemlighetsfullt kanske, men de är min blogg, och jag skriver för min egen skull mest, så..jag bryr mej ej!

Nu är jag så less på detta, värken, mig själv, och att våran familj är så jävla dysfunktionell att vi inte kan annat än att gräla..


PS haha shit, nu när jag sitter här och skriver ut min klagovisa ringer dom från försäkringskassan och meddelar att jag INTE kommer få NÅGON ersättning för min inkomstförlust under min sjukskrivning, eller ngn ersättning för sveda och värk!
HAHA VA FAN ASSÅ!?
Nu går jag och gömmer mej, jag orkar fan inte, för många smällar på kort tid asså..usch