mörker

Allt jag gör blir fel. Mitt liv ser inte ut som jag ville att de skulle vara. Kommer inte ihåg när jag gjorde ngt bra senast.. Jag är så full av känslor just nu så de känns som att jag ska sprängas, ändå när jag försöker förklara så finns inga ord.
Jag vill inte vara svag, men ändå så är de så jag ser ut för världen, och kanske det är så..
De är jobbigt att inte kunna öppna upp
De är jobbigt att förlora vänner
Det är jobbigt att veta att jag alltid säger fel saker..
Det är jobbigt att jag inte kan hålla tempot på jobbet, att alltid ha ont någonstans..att alltid va den där personen som folk rullar ögonen åt när man lämnar fikarummet. Men faktiskt de går att strunta i dom..men när dom personer man älskar mest också börjar tvivla på en..då blir de svårt att hålla huvudet högt. Den enda värdigheten som finns kvar är att jag faktiskt har ont, jag har en anledning till att jag inte pallar..
Men den värdigheten tas ifrån mej när du säger att jag bara inbillar mej. För de som blir kvar då är en svag, misslyckad, lat, feg person utan arbetsmoral som bara vill ligga i sängen och dra sig hela dagarna. Tror du verkligen att jag är en sån person? Du som känt mej hela livet?
Det är jobbigt att inte kunna vara sig själv, det är jobbigt att inte veta vem man är..
Jag vill verkligen göra mitt bästa, jag vill göra er stolta
Men just nu är jag den där misslyckade människan..